Du står framför hyllan i snabbköpet och försöker välja tandkräm, men de dussintals alternativen gör dig bara förbluffad.
Denna välbekanta känsla av obehag är en direkt följd av paradoxen med överdrivna valmöjligheter, rapporterar .
Psykologer har funnit att efter en viss gräns ökar inte antalet alternativ, utan minskar dramatiskt vår tillfredsställelse. Vi befinner oss i en fälla där varje nytt alternativ inte ökar friheten utan bara komplicerar beslutsprocessen.
Vår hjärna är inte evolutionärt anpassad för att bearbeta så mycket information på en gång. Den överbelastar sig själv genom att försöka jämföra alla parametrar, vilket leder till kognitiv överbelastning och känslomässig utmattning.
Resultatet är ett tillstånd som kallas analysförlamning, när vi fastnar i en ändlös vägning av för- och nackdelar. Detta hindrar oss från att göra ett slutgiltigt val och gå vidare till handling.
Rädslan för att fatta ett suboptimalt beslut blir en viktig hämmare i denna process. Vi blir rädda för att ångra vårt val i framtiden, vilket skapar svår ångest.
Följden blir att vi antingen skjuter upp beslutet på obestämd tid eller fattar det med stor inre spänning. Även efter att vi har gjort ett val hemsöks vi fortfarande av tanken att det fanns ett bättre alternativ någonstans som vi missade.
Denna känsla av att ha missat något minskar i hög grad tillfredsställelsen med slutresultatet, även om vårt val objektivt sett var bra. Vi fokuserar på de hypotetiska fördelarna med de förkastade alternativen i stället för på fördelarna med det valda alternativet.
För att bryta den här onda cirkeln bör du börja med att tydligt definiera dina baskriterier innan du börjar välja. Bestäm till exempel i förväg vilka egenskaper hos produkten som är avgörande för dig och vilka som är sekundära.
Begränsa valmöjligheterna för dig själv på konstgjord väg, till exempel genom att bara överväga de tre till fem första lämpliga alternativen. Denna metod kan avsevärt minska den kognitiva belastningen och påskynda processen utan att förlora i kvalitet.
Acceptera att det inte finns någon perfekt lösning och istället för att söka efter det maximala, fokusera på kriteriet ”tillräckligt bra”. Öva dig på att fatta beslut inom en snäv tidsram så att du inte låter dig fastna i ändlösa överväganden.
Kom ihåg att bortkastad tid och nerver också är en värdefull resurs som inte går att få tillbaka. Genom att utveckla medvetenhet och tillfredsställelse med dina val kommer du gradvis att släppa greppet om paradoxen att välja för mycket och återfå kontrollen över dina beslut.
Läs också
- Varför vi tappar bort saker mitt ute i ingenstans: hur fenomenet ”ouppmärksamhetsblindhet” fungerar
- Varför vi glömmer namn omedelbart efter att ha träffat någon: Hur fenomenet ”hört det eller lärt sig det” fungerar
